när det var som soligast idag satt jag på trappan här hemma och solade näsan lite, och bara fick en saknad av att just vara kär. När man är riktigt jävla kär i någon, som känner samma för dig.. finns det något bättre? Den nykära känslan då man inte kan vara utan varandra en enda sekund, man får tårar i ögonen om han/hon ska på ett ärende. Man gillar alla små brister och struntar i omvärlden. Att vara kär är det bästa och det värsta som finns. Satan i gatan vad jag saknar att vara riktigt jävla kär - AAAAH!