Att våra lektioner består av att vara ute i naturen är ju bara hur äckligt underbart som helst. I like it! Kom precis hem från en cykeltur runt Husebytrakten.. och hur tråkig nu än läraren var, så är det mysigt att komma ut. (låter jag som en skogsmulle nu)?

Igår var vi som sagt på kanotpaddling. Jag har aldrig suttit i en kanot innan, därmed har jag aldrig paddlat, knappt i en vanlig båt när man ska försöka komma fram! Jag var självklart livrädd att ens sätta mig i båten. Det första som händer när vi väl kommer iväg, Linda och jag i vår fina kanot, är att det kommer en låg bro! Linda säger lugnt och stilla att jag ska böja mig bakåt. Vad tror ni att jag gör? Jag slänger mig bakåt ( i panik), och slår i huvudet i ett jävla stålrör som finns i mitten av båten. Rosanna goes kokoloko. Efter att ha paddlat i typ 1h då regnet piskade oss i ansiktet, varit grymt kissnödig, tappat bort alla andra som paddlade långt åt helvete, samt fikat på en fin liten ö, ska vi paddla vidare. Vi fastnar på en sten. Linda tappar sin keps, som vi får cirkulera i ett antal varv innan vi kan plocka upp den. Och jag måste säga till er, att hur jävla pessimistiskt allt det här låter, så har jag aldrig skrattat så mycket åt allt elände. DET kallar jag glädje.


Jag, Linda, Alexander och Hannes är så jävla redo.