sitter på jobbet och kan knappt hålla ögonen öppna, det är inte mänskligt att jobba till 22, sen börja 7 dan efter. kahblä! Och när jag står där i lungnan ro och packar upp en massa bröd, och kände för att släppa lite väder, för jag trodde jag vart helt ensam, visade sig att jag inte var det. Dagen börjar ju bra iaf!! Ikväll blir det fest för en gångs skull, med min fina Josefine, med vin, höhöhöhö!! så lättroad och trött... heja mig!!