Well, nu är han borta. Långt åt helvete. Iväg. Är det nu läkeprocessen börjar? Är det nu jag ska skaffa mig ett såkallat "rebound" och sen vakna upp dagen efter och må kalas? Är det nu jag ska gråta ut, och komma över det snabbare? Inte fan vet jag. Trots min jävla skitdeppighet är jag snygg i håret. Det är en mycket stor fördel.

Min vistelse hos Elin och Martin har varit fyllt med roliga saker, interna skämt, dans och godis. Men nu så fort jag kommer hem, får jag den här jävla känslan tillbaka. Ångest, ledsamhet och ensamhet. Den människa jag tyckte/tycker om bäst i den här förbannade jävla hålan ska flytta. På måndag. Jag känner mig övergiven och tom, och jag hatar att jag inte kan släppa det. Förbannade jävla skit. Att en enda människa kan påverka så mycket.

Så fort jag kom hit så gick jag till Outleten för Idolfjantarna skulle hit. Jag har inte kollat på Idol någonting detta året. Jag vet att det var nån gammal gubbe som hetter Gay eller liknande som sjöng "Rosanna" med Toto. Det vart ju lite intressant. Mycket folk var det också.  Så eftersom jag inte bryr mig om Idolfjantarna tar jag kort på alla andra fjantar som tycker om dem. Mycket mer intressant enligt mig.

Är man deppig kan man dansa Bollywood, även om man gör lite fel.

det är svårt att vara glad när jag är ledsen. det är svårt att le när jag vill gråta. det är svårt att vara utan dig när jag vill ha dig nära. det är svårt att leva när jag bara vill sjunka genom jorden.

det är svårt att förstå hur du kan finnas i mitt huvud dygnet runt. det är svårt att förstå hur du kunde göra så här. det är svårt att förstå hur dina känslor bara kunde försvinna. det är svårt att förstå att om en vecka bor du inte längre här.´

det är så jävla skitsvårt.

Har ni varit med om något sorligt någon gång? Ni har blivit lämnad av den ni tycker om, er hund har gått bort eller en bästa kompis som har flyttat långt åt helvete? Alla dessa saker är sorgliga och ledsama saker, även om det är på olika nivåer. Nu har den människan jag tyckte (och fortfarande tycker om av hela mitt hjärta), bestämt sig för att flytta. 116 mil tror jag tom att det är. Och pga det tar det slut, om jag förstått det rätt. Och det känns för jävligt. Det känns skit. Låt mig vara ledsen!! Det finns väldigt många i min omgivning som finns där, som jag kan ringa, prata med, träffa osv osv! Men till er som säger "Det går över". Det är klart som fan det kommer gå över, det vet jag också! Men det är NU jag mår dåligt, det är NU jag bara vill ha honom här, det är NU allt är åt helvete! Så låt mig bara vara ledsen, hur lång tid det än tar. Tycker ni det är jobbigt att jag är det så skit i mig då istället för att klanka ner på mig, det gör inte situationen bättre!

sitter pa ett rokigt internetcafe och har lite fraknar i ansiktet. Pa systers balkong finns det en kattmamma med 4 sma sota kattungar som vi gett mjolk i flera dagar nu! Idag ar jag lite bakis for vi var ute och festade igar, med bade amerikanare, araber, norskor och svenskar! Kollat pa bio med arabiskt text (ja det var engelskt tal)! Shoppat i ett kopcente med over 600 butiker (kollade dock inte igenom alla!!). Imorgon hoppas jag att vi ska rida lite kamel vid pyamiderna!! ma salama

Jag börjar faktiskt bli nervös nu. Jag ska åka tåg imorgon till Köpenhamn, där jag sen (efter ungefär 3,5 timmes väntetid), ska sätta mig på planet till Kairo, som tar ungefär 5 timmar. AAH! Jag är livrädd. Jag vet inte hur man flyger själv.. Jag har bara åkt hem själv innan, och det var inte likadant som att åka dit. Nu ska jag behöva landa i Egypten helt ensam, och alla araber tittar så läskigt på en och dem pratar inte svenska, nejnej.. bara "Hejhallå, jag har billiga skor". Suck. Någon gång får man väl bli vuxen för fan.. men när? Kommer gråta av lycka och lättnad när jag träffar syrran..

Igår hade jag mysdag med Fredrik, vilket innebär shopping. Kläder, mat.. sökande efter bikini, dock ingen lycka. Får bli min gamla tråkiga. Förkylda som idioter var vi båda två, jättemysigt! Nu ska jag packa klart.. och packa om. Byebye!!