Well, nu är han borta. Långt åt helvete. Iväg. Är det nu läkeprocessen börjar? Är det nu jag ska skaffa mig ett såkallat "rebound" och sen vakna upp dagen efter och må kalas? Är det nu jag ska gråta ut, och komma över det snabbare? Inte fan vet jag. Trots min jävla skitdeppighet är jag snygg i håret. Det är en mycket stor fördel.